Gatuliv kapitel 3

Det folk som vandrar i mörkret

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus. över dem som bor i mörkrets land, strålar ljuset fram.
Jes. 9.2

Gizachew Ayka sitter med Bibeln framför sig. Han vill gärna dela med sig av sina tankar om denna bibelvers.
-När du jämför ljus och mörker så är dessa motsatser. Bibeln säger att folk vandrar i mörkret. De ser inte ljuset. De har inte något hopp. De vet inte ens var de är, eftersom mörkret stänger allt ute. Men när ljuset kommer och du ser var du är, ja då ser du också var du kan gå och undan för undan också hur du kan komma fram dit du vill. Detta är vad vi har sett bland barn som blir tvingade att arbeta hårt i Addis Abeba. De arbetar och arbetar. De vet inte vad som rör sig runt dem. Deras liv består inte av något annat än hårt arbete och de blir grovt utnyttjade av arbetsgivarna, som stjäl deras barndom. De barn jag tänker på, är särskilt unga pojkar som väver i 14-16 timmar om dygnet och unga flickor som samlar ved som de bär ner från berget norr om Addis Abeba. Det är 15 kilometer i vardera riktningen. Ett ofattbart slit och ett ofattbart mörker, men de känner inte till något annat. Ingen har berättat för dem om de rättigheter de har som barn. De vet inte att de har rätt att äta och dricka, att de har rätt till kläder, en säng att sova i, utbildning och tid för lek och nöjen. När Bibeln talar om att de som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, så är det ett löfte från Gud. Människorna ska inte alltid förbli i mörkret. En dag ska de se det stora ljuset. Vi som arbetar i Win Souls for God är glada över detta bibelord, eftersom vi känner till livet i mörkret. Det var ett hårt liv, men Jesus kom till oss med ljuset och han har givit oss ett meningsfullt liv.

– I vårt arbete ser vi tusentals barn och unga som vandrar i mörkret. När vi observerar dem på avstånd, ser vi barn, som vaknar tidigt i gryningen varje morgon. De ska ut och arbeta för sitt uppehälle. Någon hämtar ved, andra väver och en tredje grupp är de många barnen som går omkring och säljer varor på marknaderna eller på gatan. När de kommer hem, hoppas de att det finns mat till dem, men oftast är brödfatet tomt. De måste ge sig ut på nytt för att finna något att äta. Eller också sätter arbetsgivaren dem på kvällsskift. Det finns alltid arbete som ska utföras för de vuxna. Livet de lever är som en ond cirkel. De kommer aldrig ut ur detta om inte någon visar dem ljuset och det verkliga livet.

– Föreställ dig att du sitter ensam i ett mörkt rum. Du ser en strimma ljus utanför, och du vill ut till ljuset. Men strax utanför ditt rum är det någon som börjar slå dig. De kastar sten på dig eller plågar dig på andra sätt. De vill såra dig, de vill ha dig tillbaka till ditt mörka rum, eftersom det är där de kan utnyttja dig. Det är klart att vi måste gå ut och söka upp sådana människor. Vi måste leta i mörka rum för att finna så många som möjligt. Om vi klarar att tända ett ljus, blir allt förändrat. Det enda vi behöver göra, är att kunna tända ljus. Människor som ser ljuset, kan klara av att gå utan att behöva stöttas. De kan klara av att komma ut från mörkret. Därför är det så viktigt att vi först och främst kommer in till de barn som lever i en mörk tillvaro. Det första vi gör är att gå ut och möta barnen. Vi berättar för dem vilka vi är och vi berättar för dem att de är människor med rättigheter och att de är skapade av Gud till ett liv tillsammans med Honom. För att visa att vi verkligen menar vad vi säger, delar vi med oss av vad vi har. Vi har det vi behöver och det är många som vill vara med och dela. Barnen behöver mat, kläder och ett ställe att bo på. De flesta behöver utbildning.

– Många av de barn vi söker upp, kommer från södra Etiopien. De är skickade till huvudstaden Addis Abeba för att söka arbete. Arbetsgivarna sänder sina agenter till samhällen i söder, där fattigdomen är enorm. De berättar för föräldrarna om goda framtidsutsikter för barnen i huvudstaden och att det finns goda människor där, som vill ta hand om dem. De berättar att familjerna i söder kommer att få pengar varje månad. En dag kan de kanske bygga sig ett nytt hus och de ska inte behöva bekymra sig för mat för morgondagen. Pengarna ska komma från deras son eller dotter så länge de arbetar plikttroget i Addis Abeba.

-Barnen vet inte varför de är här. De är bara hitsända och lever i ett mörker. De vet inte vilka de är. Kanske vet de inte ens vad de heter, eftersom de har fått nya namn sedan de kom till staden. De lever i mörker eftersom någon har stängt in dem fullständigt i en ond cirkel, med arbete 14-16 timmar om dygnet. Vi måste skapa en dialog med arbetsgivarna, så att de förstår att de har med barn att göra. Om de inte är villiga att förhandla, måste vi övertala dem att låta oss hjälpa barnen.
-Skulle de behandla sina egna barn på samma sätt? För det mesta svarar de nekande på den frågan. Då vet vi att vi kan göra något för dessa barn.

-Dessa barn har en framtid, även om de idag inte kan inse det själva. Vi kan ge dem utbildning och tid att vara barn, säger Gizachew.

Kapitel 4