Gatuliv kapitel 15

Bed och arbeta

Alla som möter ungdomarna i Win Souls for God tar intryck av deras böneliv. Det är inte långa ceremonier, men rätt och slätt en naturlig del av deras tjänande och deras liv.
– Vi kan inte leva utan bön och lovsång. Det har vi lärt från det vi var små, säger Gizachew när jag ber honom förklara varför de ”alltid” ber.
– Vi ber oavsett vad det råkar handla om. Det är inte knutet till speciella händelser, men en naturlig del av livet. Vare sig vi har svårigheter eller inte, så ber och sjunger vi och ger vårt tack till Gud. När vi grundade WSG tog vi med oss denna vana. Det är viktigt, för bönen lyfter oss både andligt och fysiskt. Ibland är vi frestade att ge upp, eftersom situationen kan verka hopplös eller låst. Vi vet inte vad vi ska göra. Det vill säga, det är precis det vi vet. Det är då det är dags för bön.
Vi möts varje morgon kl. 07.45 och har en halvtimmes bönestund. På lördagar träffas vi mellan 06.30 och 8.00. Lördagen är egentligen vår lediga dag, då har vi gott om tid att be. Några av oss ska till skolan, medan andra ska uträtta privata ärenden, eller möta gatufolk som de bokat möte med. Vi är noga med att lördagsmorgonen ska präglas av stillhet och ro i vår bönegemenskap, berättar Gizachew.
– Vi tackar alltid Gud för att Han har bevarat oss under natten och för att Han vill gå tillsammans med oss ut i arbetsdagen. Vi ber om att Han ska gå före oss och bereda vägen för oss. Många människor vill gärna gå först och så ropar de på Gud när det uppstår problem. Vi lever i en tuff vardag. Istället för att ropa när det uppkommer problem, är det mycket bättre att låta bönen vara en naturlig del av vårt liv och vår vardag. Vi ber ju inte för att vi måste utan för att vi vill och för att det är naturligt för oss. För oss är inte bönen en ceremoni, det är istället vår livskraft, säger han.
– Alla vardagar samlas vi till bön i samband med våra gemensamma måltider och vi lägger oss aldrig förrän vi har bett tillsammans om kvällarna. Om söndagarna möts vi på eftermiddagen till bön och lovsångsmöte.

– Flera gånger om året har vi det vi kallar för ”bergsbön”. Då samlas vi hela dagen uppe på 3000 meters höjd uppe på Entotoberget norr om staden. Från denna höjd kan vi se långt och staden ligger under oss. Jesus gick också ut från staden för att be och han gick upp i bergen. Med staden under oss, delar vi vår gemensamma vision om att folket här ska räddas till evigheten och att vi är Jesu efterföljare som ska bringa hopp och ljus till människor som lever i mörker och fattigdom. Vi ber för allt som händer i staden. Vi ber för var och en av medarbetarna i WSG, för gatufolket och för våra många aktiviteter, förklarar Gizachew.
-Trots att Entotoberget är vår fasta bas för ”bergsbön”, kan vi också resa till den södra delen av staden och få utsikt därifrån. Där ser vi även grannstäderna i söder och de stora slätterna som sträcker sig nedåt. Många av dem vi arbetar för kommer ju just från den södra delen av landet. Från berget kan vi be för varje stad och by. Vi kan be för de familjer som vi vet har sina barn som barnarbetare i Addis Abeba. Det är så många och så mycket att be för, säger Gizachew med ett leende. När vi har bett, är vi redo att möta vardagen. Vi vet att vi kan klara de flesta utmaningar genom våra erfarenheter av arbetet, men ska det bli mer än ett människoverk, måste vi ha Gud med. Det är han som sörjer för att vi når fram till hjärtana. Det är han som frälser människor och upprättar dem. Vi är redskap och alla redskap måste vara i god form för det uppdrag de ska utföra.
– Jag tror att samtliga av oss ser det på samma sätt. Det är viktigt att avsätta tid till bön och lovsång, avslutar han.

Kapitel 16