Gatuliv kapitel 21

Helen – gatflickornas stöd

Helen Gima Dadi är 27 år. Hon är för närvarande den senast fast anställda medarbetaren i Win Souls for God. Efter sex år som frivillig medarbetare, började hon i april 2005 som chef för det nyetablerade gästhuset som organisationen har upprättat i huset bakom sitt huvudkontor. Dessutom är hon ansvarig för rehabiliteringsprogrammet för prostituerade flickor. Helen är född i Addis Abeba. Hon är yngst i en syskonskara på fyra. Hon har en bror och två systrar. Hon var bara fyra år gammal när hennes far stupade i kriget mellan Etiopien och Eritrea.
– Jag har inget minne av far, bara ett fotografi. Mor var en stark kvinna och hon var fast besluten att ge oss barn bästa möjliga uppväxt. Hon arbetade hårt och mycket och hade en stark tro på att Gud skulle ge henne den styrka hon behövde, berättar Helen.
– Mor är även idag min stora förebild. Hon gav oss mycket kärlek. Hon uppmuntrade oss att gå regelbundet i söndagsskola och kyrka. Hon gav oss mat och kläder och hon satte en ära i att barnen fick utbildning. Idag förstår jag egentligen inte hur mor klarade att ge oss allt detta, men eftersom hon var en kvinna med ett stort hjärta, fick hon också barn som aldrig sårade henne eller skapade problem för henne. Vi hade många fattiga familjer runt oss och vi lärde oss att dela med oss av allt vårt goda. Min bror och mina systrar saknade nog far mer än jag gjorde. Min storebror var som en far för mig. Han passade alltid på mig. Ungdomsgruppen Natanim blev mitt andliga hem och de som idag utgör Win Souls for God har betytt allt för mig. Jag fick vara med som söndagsskollärare och jag var också med i bibelgruppen med Hawi bland andra. När min äldsta syster gifte sig kände mor att hon kunde tacka ja till arbete i Italien. Hon diskuterade detta mycket med oss barn och vi uppmuntrade henne att resa. Min syster och hennes man tog över huset och jag bor nu tillsammans med min syster och hennes familj. Så småningom har det kommit tre söta små barn som jag är moster till och jag vet att min syster värdesätter att ha mig som stöd. Mor är flitig med att sända oss pengar och jag studerar nu marknadsföring på högskolenivå. Eftersom jag har fått heltidsarbete på Win Souls for God, ska jag fullgöra min utbildning på kvällstid, säger Helen. Det ska bli spännande att marknadsföra det nya gästhuset. Vi hoppas att många ska använda det när de kommer till Addis Abeba. Det är ett enkelt, men tryggt hem på resan, för etiopier, men särskilt för besökare från Europa. Vi vet att många ungdomar, särskilt i Norge, Sverige och Danmark gärna vill lära känna vårt arbete. Då kan de bo hos oss för 35 kronor natten och de kan laga sin egen mat i ett fullt utrustat kök. Vi har ett mysigt uppehållsrum och de som bor här får ju även närkontakt med vårt arbete. För närvarande har vi tolv sängplatser, men om detta skulle visa sig vara för lite, kan vi utöka.

Förutom ansvaret för driften av gästhuset lägger jag också mycket tid på uppsökande arbete bland de många prostituerade här i staden. Jag har använt mycket tid på att skapa kontakt med några av dem under de senaste två åren. Det är ett krävande arbete och nu har vi sju flickor i vårt rehabiliteringsprogram. Förutom att ge dem det kristna budskapet, vill vi också ge dem möjligheten till utbildning eller arbete. Vi samarbetar med en frisörsalong i staden och tre av flickorna har fått arbete där. De tjänar inte mer än cirka 110 kronor i månaden, men de slipper i alla fall bjuda ut sig för att överleva, säger gatflickornas bästa väninna.
– Jag har följt detta liv på nära håll i några år och det är ett hårt liv för dessa flickor, fortsätter hon.
– En dagslön kan variera från 50 öre till 20 kronor. Männen får sig ett samlag för en 50 öring åt gången. Du tycker nog att det är ofattbart, men sådan är flickornas vardag. Dessutom är det också så att många män avviker utan att betala. Det händer att de ger flickorna stryk i stället för pengar. Jag har sett flickornas hårda ansikten och märkt deras hårda hjärtan. De litar inte på någon. En av flickorna som jag har god kontakt med har arbetat här i staden i sju år. Hon kommer från landsbygden i södra Etiopien och har sålt sin kropp för att hjälpa sin familj att överleva. Hon har tre systrar och två bröder. Nästan allt hon har tjänat har hon sänt hem. Nu har hon överlåtit sitt liv till Gud och hon har fast arbete i den frisörsalong vi samarbetar med.

I detta arbete är jag lycklig om jag kan rädda en människa, säger Helen stilla.
– Vi vet att det finns tusentals flickor som inte har något annat val än att sälja sig själva. Vi kan inte nå alla, men jag har fått vara med och hjälpa några och jag hoppas kunna hjälpa många fler. Det tar tid att bygga upp tillit, men jag är stolt över vänskapen jag har med många före detta gatflickor, säger Helen.

Kapitel 22