Gatuliv kapitel 26

Söndagsmöte i WSG

På söndagseftermiddagar är det veckans träffpunkt för samtliga anställda och frivilliga medarbetare i Win Souls for God. Möteslokalen på första våningen i det nya huvudkontoret rymmer precis alla. Bön och lovsång står alltid på programmet. De flesta söndagar inbjuds också en förkunnare från en av stadens församlingar. Redan vid tretiden på eftermiddagen samlas bön- och lovsångsgruppen som har ansvaret för eftermiddagens möte.

Mötet börjar en halvtimme senare. Försångare och förebedjare är klädda i vackra, fotsida kåpor. De påminner mig om en kyrkokör. Purpurröda kåpor och vita kragar med ett blått kors och WSGs logga. De sju unga i bön- och lovsångsgruppen vandrar runt i lokalen. En före detta gatupojke, nu 15 år gammal, spelar vacker stillsam musik på sin akustiska gitarr. Bönerna framförs närmast som viskningar och sången är också lågmäld. Allt eftersom tiden för mötet närmar sig, fylls den lilla lokalen. Yonas Tesfaye har utnämnt sig själv till mottagningskommitté denna söndag. Han handhälsar på samtliga ungdomar när de kommer in genom den trånga porten. Allt eftersom de kommer in i möteslokalen och finner sin plats, börjar de att be, var och en för sig. Sången får högre volym och en av förebedjarna leder de andra i bön. Både sång och bön blir ganska intensiv. Jag associerar till ett väckelsemöte i en pingstförsamling. De klappar i händerna, de dansar framme vid talarstolen och de sjunger. Detta är ungdomar med dramatiska historier. Några av dem har levt på gatan i flera år. De allra flesta av dem har känt fattigdomen in på bara kroppen. Nu ska de möta sin Herre och mästare och det må bli ett starkt möte med honom som räddat dem från deras mörker. De lovprisar och tackar. De ber om att bli andligt och mentalt rustade att ta itu med en ny arbetsvecka bland gatufolk, prostituerade, kriminella, barnarbetare, små skolbarn och deras föräldrar och vilka det nu månne vara som de möter.

Talaren kommer idag från församlingen Full Gospel Church. En stilig man på cirka 30 år och ganska så karismatisk. Det är första gången denne predikant är hos WSG-gänget. Han är begeistrad över namnet Win Souls for God och han uppmanar ungdomarna att hålla kvar sin vision. Yonas har satt sig bredvid mig på bänken längst bak. Han har både en amharisk och en engelsk bibel med sig. Han slår upp 1Korintierbrevet 13:11 och ber mig läsa för att följa med ”När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen, har jag lagt bort det barnsliga”.

Jag ser mig omkring och funderar på hur många av dem som sitter här nu, som egentligen har haft någon barndom. De är troligen i minoritet. Predikanten fortsätter till Filipperbrevet 4:8-9: ”Och så, mina bröder, det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er!”

Jag förväntar mig några högljudda hallelujarop, men plötsligt är det bara stilla i möteslokalen. Jag räknar antalet mötesdeltagare. De är fyrtio till antalet och de lyssnar intensivt. Ungefär hälften gör anteckningar och varje litet skrap hörs. Även när predikanten bäddar för tillrop, får han bara ett och annat stillsamt tack och amen, medan talet varar. Utanför stannar förbipasserande och lyssnar. Tidigare gatufolk sitter på bakgården. Detta är medarbetarnas möte och de vågar därför inte komma in. Jag ser en av dem genom en spricka i en dörr som vetter mot bakgården. Hans ansikte verkar slitet, men han är välklädd. Han kanske har fått en kavaj på sistone och lyckats motstå frestelsen att sälja den vidare. Han är i tjugoårsåldern och jag ser tårarna trilla nerför hans kinder. Medan andra kan le över en munter replik från gästtalaren, registrerar jag inte något leende i hans ansikte. Men han lyssnar med öppen mun.

Predikanten har talat i tre kvart och jag kämpar med koncentrationen. Men Yonas är där och uppdaterar mig med nya bibelverser.
-Han ska avrunda nu, säger Yonas förstående. Han kastar en blick bort på den andra ljushyade i lokalen. Det är svenska Katarina från Entoto-skolan, som har varit här som frivillig i ett drygt halvår. Hon har lärt sig några ord på amhariska och har en väninna vid sin sida, som översätter så gott hon kan.
-Hon hänger fortfarande med, säger Yonas och ler. Talaren lyckas ändå inte runda av. Gizachew har suttit stilla på andra raden under hela mötet. Han reser sig och gästtalaren inleder avslutningsbönen.

Nu kommer responsen i form av halleluja och amen i rask följd och med stigande volym, tills det lugnar sig igen och Alex samlar in kvällens kollekt. Alex ber själv en kort tackbön för gåvorna. Välsignelsen ljuder ut över gruppen och ungdomarna ger varandra en god kram, innan de stilla beger sig ut i det som har blivit en mörk och våt kväll. Regnet strilar ner. Det blixtrar och åskar.

Det blir en regnig natt för dem som ska ut på gatorna ikväll. Men regnet hindrar dem inte. De arbetar nämligen i Win Souls for God – vinn själar för Gud.

Kapitel 27