Gatuliv kapitel 27

Sewit lever för gatubarnen

Sewit Ketema är ekonomiansvarig i Win Souls for God. Hon är 23 år och har fyra halvsystrar. Uppväxten hade hon i den fattiga stadsdel som revs, när det moderna hotell Sheraton byggdes i centrum av Addis Abeba för några år sedan. Mor hade två döttrar från sitt första äktenskap och de hade samme far. Jag bodde tillsammans med mina fyra halvsystrar fram tills dess jag var tolv år gammal. Då skildes mina föräldrar och min faster och farbror tog över ansvaret för mig, berättar Sewit.

Det slår mig att majoriteten av ungdomarna i WSG har vuxit upp med dödsfall eller skilsmässa bland sina föräldrar. Sewit berättar att hennes faster och farbror bodde i samma hus som hennes föräldrar. Därmed behövde hon inte flytta på grund av föräldrarnas skilsmässa. Hon kunde fortsätta i samma skola och ha kvar samma vänner i stadsdelen. Mor tog med sig mina fyra halvsystrar, medan far bodde kvar i vårt hus. Jag märkte egentligen inte så mycket av far. Han var ute på långa tjänsteresor för landets telefonbolag. Han kunde vara borta i upp till ett halvår åt gången och brydde sig inte speciellt mycket om mig när han var hemma i en vecka eller två, innan han reste vidare till nästa jobb, berättar Sewit. Hon är en lågmäld ung dam, intelligent, belevad och otroligt vacker.

-Jag kan dessvärre inte säga att jag hade någon lycklig barndom, berättar hon.
-Tretton personer bodde i vårt lilla hus. Jag sov i samma säng som mor och far och det var inte speciellt trevligt de sista åren innan de skilde sig. Trots att vi var många i huset, kände jag mig ofta ensam. Jag använde min tid till att lyssna på radio eller läsa. Eftersom både mor och far arbetade, hade vi inga ekonomiska problem. Jag fick pengar till skolgång och skolan var min fristad. Här fick jag vara barn. Trots att jag var stillsam och blyg, var jag mycket duktig i skolan och nu har jag fått min examen och är diplomerad ekonom.

Medan många av de andra som arbetar i Win Souls for God hade sin uppväxt i den evangeliska församlingen, var Sewit med i den ortodoxa kyrkan. Varje söndag gick hon till mässan.
-Även om jag inte förstod så mycket, och all textläsning var på det urgamla Geez-språket, kände jag en inre ro genom att vara i kyrkan, säger Sewit.
-Det var många gånger mor och far inte gick, men jag var en flitig kyrkobesökare. När jag var i kyrkan slapp jag i alla fall höra tjatet hemma.

-När jag började min gymnasieutbildning kom jag in i en protestantisk miljö. De flesta av mina
vänner var personligt kristna och de öppnade mina ögon för Bibelns verkliga innehåll. Hawi Badessa Sima bad mig att komma med i hennes bibelstudiegrupp och jag blev en ivrig bibelläsare. Varje kväll studerade jag Bibeln och jag kände att jag fick livet som gåva. Äntligen fick jag goda vänner som jag kunde dela allt med. Det blev därför naturligt för mig att lämna den ortodoxa kyrkan och bli medlem i den evangeliska, säger Sewit och fortsätter:
-När far dog år 2000 måste jag ta ett studieuppehåll. Trots att far hade svikit mig, upplevde jag ändå äkta sorg över att mista honom. Jag förlorade också min ekonomiska trygghet. Plötsligt hade jag inte pengar till skolgång och jag låste bokstavligt talat in mig. Då reagerade Gizachew och Hawi. De ville ha med mig som frivillig i undervisningen för barn och jag tackade ja till det.
-Dessvärre blev jag allvarligt sjuk och fick troligen en släng av tuberkulos efter bara ett par månader. Därmed gick jag in i en ny kris och isolerade mig på nytt. Även under denna tid fick jag uppleva hur goda vänner jag hade. De accepterade inte att jag skulle gå hemma och tycka synd om mig själv. Det fanns viktiga uppgifter som väntade så fort jag blev frisk. Gizachew ville ha hjälp med räkenskaperna. Nu hade arbetet vuxit så mycket att bokföring måste ske dagligen. Det första halvåret fick jag ingen lön, men jag fick mat, kläder och mycken välsignelse av att vara i denna gemenskap.
-Jag kan inte uttrycka hur glad jag är över att få vara med i detta arbete. Även om jag tillbringar min mesta tid på kontoret, upplever jag ändå att jag är helt och hållet med i arbetet för gatubarnen.

Ibland är jag med min gode vän Teddy ute på gatan. Jag har fått många vänner bland gatufolket och jag känner en stor kärlek, speciellt till barnen. Jag tror jag törs säga att det är dessa barn jag lever för nu.
-De angår oss, säger Sewit.

Kapitel 28