Gatuliv kapitel 10

Levande sopcontainrar

Våra samtal fortsätter en lördag eftermiddag. Gizachew vill gärna berätta om några av de människoöden han har mött på gatan.
– En kväll satt jag tillsammans med några vänner i närheten av en sopcontainer. Plötsligt började det röra sig i containern. Vi satt så pass långt ifrån, att vi inte kunde se vad det var. Min första tanke var att det måste vara en hund som letar efter mat i containern. Vi gick närmare och såg att det var en ung man.
-Om du hade sett denne man hade du inte trott det. Han var en del av soporna och trots att han rörde sig sov han. Vi väckte honom och frågade vad han hette. Han berättade att denna container hade varit hans hem under ett helt år.
– Det var som en mardröm att sitta bredvid honom. Vi försökte ta av honom kläderna, men de satt fast på kroppen. Det luktade förfärligt och vi måste klä av honom bit för bit. Vi värmde upp vatten för att kläderna skulle lossna från kroppen, men skinnet följde med. Vi var unga och orutinerade när vi mötte honom. Flera av oss kräktes, någon klarade inte av att vara i närheten av honom och vi måste arbeta i skift för att tåla stanken. Vi frågade varför han bodde här. Han berättade att han hade kommit till staden i hopp om att lyckas skaffa sig ett arbete. Han gick omkring i många dagar och sökte jobb, men misslyckades. För honom var gatan det enda alternativet. Han kunde inte resa hem igen. Då skulle alla på landsbygden fråga varför.
-Denna kväll praktiserade vi Guds ord att dela det vi hade. Efter att ha tvättat och klätt honom, uppmanade vi honom att göra ett nytt försök att komma tillbaka till livet. Vi hade inte någon plats att erbjuda honom, eftersom vi så nyligen hade startat, men vi lovade att hjälpa honom, och han var så tacksam. Ingen hade brytt sig om honom när han låg i sopcontainern med hundar som enda levande kontakt under det senaste året.
– Jag minns att jag var både arg och förtvivlad den kvällen, säger Gizachew. Nu rinner tårarna nedför hans kinder.
– Varför måste människor uppleva detta? Varför tar vi inte bättre hand om varandra? Det blev så många varför att jag denna kväll bestämde mig för att sova tillsammans med honom ute på gatan. Vi kunde inte överge honom där och då.

-Flera av oss pojkar förstod att om vi verkligen skulle kunna göra ett bra arbete bland dessa människor, så måste vi också vara tillsammans med dem och sova ute några nätter. Det var bara Alex som hade erfarenhet från sin barndom av att sova ute under bar himmel. Det var en stark upplevelse att leva tillsammans med denne man och flera av de andra.

-Vi lärde känna både livet på gatan och bakgrunden till ett sådant liv. Vi förstod lite mer av orsaken till att unga människor hade hamnat så djupt i rännstenen. Vår vision om att dela vad vi själva hade, blev bara starkare och starkare. ”Bringing up the left behind” (Upprätta de övergivna) är vårt motto, säger Gizachew.

Kapitel 11