Gatuliv kapitel 23

Hawi som har hand om hälsoprogrammet

Hawi Badessa Sima är ansvarig för det förebyggande hälsoutbildningsprogrammet i Win Souls for God. Hon är 26 år, har fem bröder och en syster. Hawi är nummertvå i syskonskaran och gifte sig i januari 2005 med ledaren i Win Souls for God, Gizachew Ayka. Livet började bra för Hawi. Hennes far var predikant för den svenska missionen i Addis Abeba. Han var en god förkunnare, kunnig och duktig att förmedla. Egentligen var han journalist och efter några år blev han inkallad som programledare för sändningar på oromo-språket, i den statliga radiokanalen. När Hawi var tio år fick hennes barndom ett tvärt slut. Föräldrarna fick stora problem i sitt äktenskap. Fadern var oftare ute i staden än han var hemma. Trots att far tjänade bra på sitt arbete på radiostationen, slutade han att bidra med pengar hemma. Pengarna gjorde han slut på i staden. Hemma satt en sliten och nedbruten mor med ansvaret för fem barn. Hon bröt ihop och Hawi måste ta ansvaret för sina tre yngsta syskon.

-Från att ha varit ett tryggt och gott hem med god ekonomi, blev vårt liv helt annorlunda. Vi hade inte längre pengar till mat och husrum. Vi hade inte pengar till skolgång, men lyckligtvis var det någon som förstod hur fel allt hade blivit. Den norska familjen Ytterland var grannar med oss på tomten där vi bodde i Addis Abeba. Anita Ytterland sände bekymrade brev hem till familj och vänner på Sunnmöre och hon fick omedelbar respons. Jag minns särskilt den första julen efter det att far hade lämnat oss, berättar Hawi. Anita kom med en stor laddning kläder till alla oss barn. Hon blev en räddande ängel för oss. Hon ordnade också medel till vår skolgång och jag kommer alltid att ha Anita och hennes familj och vänner i Norge i mitt hjärta.

Till följd av min fars svek, fick jag stora psykiska problem. För varje dag såg jag att mor blev allt mer en skugga av sig själv. Jag vågade inte dela mina tankar med någon. Jag gick i söndagsskolan tillsammans med Yonas, Tariku, Gizachew och många andra pojkar. Jag ville inte gärna vara tillsammans med dem. Jag kände mig otrygg och bestämde mig för att jag aldrig ville ha något med pojkar att göra. I min tidiga ungdom var det många pojkar som uppvaktade mig, men jag avvisade dem alla. Jag arbetade hårt, både i skolan och hemma. Jag hade lite fritid. Jag blev en rutinerad husmor och reservmamma för mina små syskon och jag blev i det närmaste sjukvårdare och socialarbetare för min mor. På grund av familjesituationen blev jag tvungen att ta ansvar och jag blev också ganska självständig. Dessa egenskaper fick jag god användning för i kyrkan. Jag blev ledare för bibelgrupp och söndagsskola och jag framstod som en ledare för de flesta flickorna i kyrkan. Jag var också med och grundade ungdomsgruppen Natanim, som skulle komma att bli en viktig föregångare till Win Souls for God. 45 ungdomar hade egna söndagsmöten med bön, bibelläsning och lovsång. Vi var ett starkt sammansvetsat gäng och så småningom klarade jag även av att samarbeta med pojkarna – bara de höll sig på avstånd, säger Hawi med ett leende. Hon är glad över att det har skett en förändring i förhållande till pojkar.
-Ett år efter att tio pojkar i Natanim hade startat Win Souls for God, kom Yonas Tesfaye hem till mig. Han var ledare för WSG första året, fortsätter Hawi.
-Jag minns att det var en torsdag och klockan var bara 6.30 på morgonen. Yonas var en bra kille och jag var inte rädd för honom. I en timme berättade han om gatubarnen och deras öden. Han ville så gärna ha med mig i det uppsökande arbetet och som ledare för organisationens bönetjänst. Jag blev glad över det förtroende han visade mig och tackade ja till uppdraget. Detta var i augusti 1998. Då hade jag precis gått ut gymnasiet och var hemma på heltid med mina små syskon.

-Utan lön började jag på halvtid som ledare för bönegruppen, som tvätthjälp och som medarbetare i det uppsökande arbetet ute på gatan. Jag visste att jag en dag ville gå in i detta arbete på heltid, men jag hade en stark önskan om att få yrkeserfarenhet innan jag gick in i WSG. Jag hade turen att få ett fast jobb på en resebyrå. Där fick jag många olika uppgifter, allt från försäljning till bokföring och försäkringsarbete. Under två och ett halvt år arbetade jag på denna byrå men fortsatte som ledare för bönegruppen. Varje morgon bad jag för arbetet, oftast tillsammans med Teddy och Alex. Efter böne-mötet reste jag till jobbet. Dagen avslutades ofta med uppsökande arbete bland gatufolket.
-Jag har alltid varit ett bönebarn, säger Hawi.
-Jag har en far i himlen som aldrig sviker. Han hargivit oss så många löften. Jag var bara tolv år när jag förstod hur viktig bönen är för en människa som vill göra något för Kristus. Mitt bibelord finner du i Johannesevangeliets 14. kapitel, verserna 1 och 18. Där står bl.a: ”Känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig. Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.” Detta var verser för mig som liten flicka och det är verser som gatubarnen i Addis förstår idag. Jag får alltid bra kontakt med barn och unga på gatan när jag läser dessa verser för dem. Jag har sett många barnansikten lysa upp i det mörkaste mörka, när jag berättar att de har en himmelsk far som vill komma till dem.

Nu har Hawi ansvaret för förebyggande hälsoarbete i två stadsdelar i Addis Abeba. Detta är ett undervisningsprogram som WSG har fått från Kenya. Det omfattar arton månader och varje vecka samlar Hawi kursdeltagarna till kaffeceremoni och undervisning.
– Det är så många som inte vet hur viktigt det är med personlig hygien, förklarar Hawi.
-De vet inte hur de kan förebygga allvarliga sjukdomar hos sig själva och hos sina barn. Därför är detta program så viktigt. Jag frågar alltid deltagarna:”Vad är god hälsa”, och de kommer med många förslag. Vi samtalar om hur vi kan göra det tryggare och trevligare i hemmen och på gatorna. Vi ser på sanitetsförhållandena och organiserar frivilliga arbetsinsatser för att röja upp. Vi ska inte låta matrester och smuts finnas där barnen leker eller där man lagar mat. Det sker enorma förändringar på gata efter gata nu och jag använder också Bibeln som en lärobok i god hälsa. Etthundrasextio personer följer detta program nu och antingen du tror det eller ej: Fjorton av deltagarna har blivit kristna genom hälsoprogrammet.
-Hälften av deltagarna är kristna nu och jag tror att ännu fler kommer att uppleva att tron på Jesus också betyder ett bättre liv, säger hon.
– Nu är min utmaning att läsa mer om hälsa och miljö. Jag vill gärna skaffa mig en formell utbildning inom området. Innan det är möjligt, får jag använda sunt förnuft, erfarenhet och alla de fackböcker jag kommer över.
– Jag känner det som en enorm förmån att få vara med i detta arbete och i detta sammanhang. Jag är också så innerligt glad för det samarbete vi har med många vänner i Skandinavien. Den svenska sjuksköterskan Karin Gezelius har lärt oss mycket inom detta område. (Läs mer om Karin i kapitel 30) Gizachews syster Rachel har också betytt mycket.
-Tillsammans ska vi bygga upp detta vårt vackra land och ge människorna här liv och hopp, säger Hawi.

Kapitel 24